Posts tagged Urban

Urban agriculture/Agricultural urbanity

Jag vill rekommendera dig att läsa landskapsarkitekten Marina Quieroz examensarbete om stadsodling; urban och peri-urban agrikultur. Hon beskriver behovet av att landskapsarkitekter och stadsplanerare lyfter upp odling av livsmedel på agendan för att göra sektorn mindre klimatbelastande och energikrävande. Frågor om avfallshantering och transporter i en framtida situation av minskat fossilbränsleberoende diskuteras, där den urbana och peri-urbana livsmedelsproduktionen blir allt viktigare i planeringen. Genom att stimulera, utveckla och ge plats för stadsodling, där förutom odlandet även förädling och kommersialisering av produkterna är en del av verksamhetsområdet, formas städer som erbjuder sina invånare nya livsstilsval. Även de mest centrala parkytor kan delvis odlas upp, men då inte med hög avkastning som främsta syfte, utan med fokus på skönhet, upplevelsevärden och den didaktiska möjligheten; lustfyllda matträdgårdar där man håller kurser och vandringar, introducerar nya sorter och experimenterar med alternativ teknik som bidrar till parkens attraktionskraft. Städer som både tillåter och behöver sina invånares deltagande och medverkan, städer som bidrar till att skapa en hållbar värld.

Mykorrhiza-Malmös stadsodling i Ellstorp 2009. Foto Adam Kåberg.

Hennes beräkningar på hur mycket av vår kost som skulle kunna odlas i samhället baseras i huvudsak på villatäta Sunnersta nära Uppsala och med föresatsen att innevånarna går över till vegansk kost. Hon kommer då fram till att 16 % av årsintaget av föda kan täckas in. Stadsodlingen är inte tänkt att ersätta jordbruket utan att vara ett komplement. I staden bör det produceras sådant som kräver omsorg och “pyssel”, vilket fungerar bättre i liten skala, samt produkter som inte tål långa transporter och lagring. Till exempel bär, frukter, bladgrönsaker, ärtor, bönor och en mängd andra grönsaker för säsongsbetonad direktkonsumtion. Som ett komplement till stadsodlingen argumenterar Marina för att utveckla samarbetet mellan lokala lantbrukare och kommuner. Lantbruken skulle då framför allt producera rotfrukter, säd, oljeväxter och fiber. Vill du läsa mer? Tryck här!

Annonser

Leave a comment »

Risker med stadsodling

tecknad-bilJag har tidigare skrivit om de möjliga hälsorisker som skulle kunna uppstå vid stadsodling i den urbana miljön. Mitt fokus är även i det här inlägget på biltrafiken eftersom industriutsläpp varierar från varje produktionsinriktning.

Vissa skadliga ämnen är på nedgång efter att nationella bestämmelser lyckats begränsa dem. Två sådana är bly och kadmium. Så här säger professor Bo Bergbäck i ett pressmeddelande från 2007:
– Efter de senaste årtiondenas begränsning av bly i fordonsbränsle samt debatten om klimatpåverkan från koldioxidutsläppen till följd av transporten, är det lätt att föreställa sig bränslet som en av de stora föroreningskällorna från biltrafiken. Glädjande nog har ansträngningarna att få bort kadmium och bly gett resultat med minskade utsläpp från avgaserna som följd.

Varför är det angeläget att minska användandet av bly och kadmium?
Båda grundämnena är skadliga för växter, djur och människor när mängden vi utsätts för går över en viss gräns.  Bly ansamlas i kroppen, framför allt i skelettet där det kan skada benmärg och kroppens bildning av röda blodkroppar. Ämnet påverkar neurologiska funktioner som kan mätas i form av minskande intelligens.  Bly och blyföreningar är även mycket giftiga för vattenlevande organismer, enligt Kemikalieinspektionen. Kadmium kan bland annat orsaka cancer i lungor, hud och njure, enligt cell- och molekylärbiologen Markus Thamás.  Kadmium är dessutom mycket giftigt för fisk, kräftdjur och alger.

Bo Berhbäck, David Hjortenkrans och Agneta Häggerud gjorde en studie där de mätte förändringen i utsläpp från 1998 till 2005 i Stockholm. Det visade sig tyvärr att det finns många andra källor till utsläpp från biltrafiken som inte har minskat. Ett exempel är metallen antimon, koppar och zink i bromsbelägg och platina i katalysatorer. Det framkom också att trots att metallhalterna har minskat i däck är fortfarande däck en av de stora källorna för zink och kadmium i städer. Ämnena sprids framför allt genom luften, men även genom regnvattnet som leds bort till våra vattendrag där de stör ekosystemet.

Är det angeläget att även minska användandet av antimon, koppar, zink och platina?
Halvmetallen antimon kan orsaka cancer i lungor, hud och njure. Antimon kan dessutom skada enzymsystem hos växter och är giftigt för vattenlevande organismer. Människor klarar av ganska stora mängder koppar till skillnad från flera vattenorganismer. Koppar har relativt låg bioackumulerande potential i fisk, men däremot sker bioackumulation i fytoplankton som blir förgiftade vid betydligt lägre koncentrationer än fisk.  Zink är klassificerat av Kemikalieinspektionen, som mycket giftigt för vattenlevande organismer  och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Zink bioackumuleras, men anrikas inte i näringskedjan. Platina ackumuleras i lever och njure hos människor, men är  ett grundämne vars toxikologi inte har utretts så grundligt som många andra.

earthship

Återanvändning av gamla bildäck i husbygge. Genom att kapslas in med adobe blir skadliga ämnen inerta.

Tillverkaren av bildäck använder oljor för att göra gummit lättare att bearbeta och för att göra slitbanan mjuk. Äldre bildäck, men även många nya däck innehåller HA-oljor. HA-oljor innehåller flera kemiska ämnen (polycykliska aromatiska kolväten, PAH) som är cancerframkallande och ofta svårnedbrytbara i miljön. Flera av ämnena har dessutom förmåga att anrikas i levande organismer. Varje år sprids stora mängder av däckens slitbanor på vägarna i form av små gummipartiklar som innehåller HA-oljor. De hälso- och miljöfarliga ämnena i HA-oljorna hamnar i vattenmiljön där de så småningom samlas i sedimenten. Studier visar att dessa ämnen kan urlakas från gummit och ge allvarliga effekter på fiskar. Från och med den 1 januari 2010 får däck och oljor som används vid tillverkning av däck inte säljas om de innehåller mer än 10 mg/kg av åtta listade PAH:er och mer än 1 mg/kg av bens(a)pyren. Läs mer på Kemikalieinspektionens hemsida.

Kanske inte att rekommendera..

Kanske inte att rekommendera den här typen av odlingsbädd..

Förhoppningen är att internationella bestämmelser ska ge en tydlig nedgång även utav PAH, såsom har skett med bly och kadmium.  Något som redan nu kan dämpa oro är att koncentrationen av många partikelbundna ämnen som PAH minskar väldigt snabbt med avståndet från källan, enligt forskande geokemisten Clemens Reimann från Oslo.

Jag skulle inte rekommendera att odla ätliga växter i pelare av återvunna bildäck, som flera jag känner gör. En annan riktlinje bör troligen vara att alltid se till att de finns en fysisk barriär mellan biltrafiken och det vi odlar. Det kan vara staket, ett hus eller buskage av någon prydnadsväxt som inte ger något ätligt. Och du, glöm inte att berömma dig själv varje gång du väljer att ta cykeln och låter bilen stå kvar hemma.

Leave a comment »