Råbergs Ekorådgivning

Det finns många fleråriga växter vars blad är både goda och näringsrika. Många av dem har en god resistans mot vanliga sjukdomar och de är inte så populära bland skadedjuren. Om de kommer igång att växa ordentligt under vår och försommar utvecklas rotsystemet väl och de behöver i allmänhet inte vattnas på friland. Det är viktigt att förse plantorna med näringsrik jord varje år, gärna kompost. Om de äldre bladen börjar tappa färgen är det dags att tillsätta snabbverkande nässel-, kompost- eller guldvatten. Ofta beror det helt enkelt på att de växer så snabbt att några av de näringsämnen som växten behöver mest av tar slut i jorden som rötterna har tillgång till. Plantorna kan gärna täckas med löv eller halm om de växer på friland, vilket förbättrar övervintring och jordens mikroliv.

Min favorit bland de fleråriga bladgrönsakerna är nog mangold (Beta vulgaris). Den är inte bara smaklig efter tillagning, utan finns i så många former och färger att den passar i varje rabatt. Det finns ljus- och mörkgröna, stor- och småbladiga, lång- och kortskaftade, släta och krusiga. Dessutom kan stjälken vara tydligt röd, gul eller vit. Genom att försiktigt bryta av bladstjälken skadas inte plantan vid skörd och en planta kan på det viset fortsätta ge en mycket riklig skörd under hela sommaren. Plantan övervintrar bra i stora delar av landets om den har hunnit etablera sig väl över sommaren. Det finns möjlighet att sätta den i en kruka i ett svalt och ljust uterum om man bor längre norrut eller i inlandet. Under det andra året sätter mangold frö och det är ett bra tillfälle att samla in så mycket som möjligt för att byta med vänner. Läs mer på SvD.

En annan av mina storfavoriter är nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonioides).  Den är lägre än mangold och bladen sitter på stjälken snarare än som en rosett. Jag skördar den genom att skära av topparna, men lämnar alltid minst två blad på stjälken. Det gör att plantan får ett eller två nya skott. Plantan går bra att fortsätta äta av trots att den framåt sensommaren sätter frö i varje bladveck utom längst ut mot grenspetsen. Stjälken blir lite fibrigare när plantan blir äldre, men bladen behåller sin vigör. Jag gillar att blanda ut den i sallad, men de flesta föredrar att äta den uppvärmd på samma sätt som de äter spenat.  Den växer fantastiskt bra i balkonglåda, men  är troligen inte tillräckligt härdig för att övervintra utomhus längre upp i landet.

Malabarspenat

Om odlingsutrymmet är begränsat kanske Kaukasisk rankspenat (Hablitzia thamnoides) eller malabarspenat (Basella alba, B.rubra) passar bättre att odla som bladgrönsak. Rankspenat är väl anpassad till det nordiska klimatet och börjar utveckla sina blad tidigt på våren då de är som godast. Den växer gärna i sol längs ett nät eller i en buske. Jag odlar den i en kruka med en bambupinne som stöd, tillsammans med lavendel. Malabarspenat kommer från Afrikas tropiker och sydöstra Asien. Det gör att den måste odlas inomhus för att bli flerårig. Fäst ett snöre från fönstrets topp och snurra änden kring plantan och jag är säker på att det inte dröjer många veckor tills den når taket. Hela plantan är ätlig och när toppen blir avskuren utvecklas nya rankor från bladvecken. Den ger massor av frön som är lätta att ta till vara på och har hög grobarhet. Fröna från båda lianerna tar lite tid på sig att gro så glöm inte vattna även om det ser ut som att inget kommer hända i såjorden.