Råbergs Ekorådgivning

Förhoppningsvis har den kalkrika trädgården ett soligt hörn nära köksdörren. Om en sådan plats finns är den perfekt att viga åt kryddväxter. Rabatten anläggs med sandblandad jord för att vatten aldrig ska bli stående under vintern. Växter som kommer att trivas är
dragon (Artemisia dracunculus),
lavendel (Lavandula angustifolia),
oregano (Origanum vulgare),
mynta (Mentha ssp.) och
salvia (Salvia ssp.). De är perenna och klarar av att klippas ner ibland, men gå försiktigt fram och se till att lämna tillräckligt för att plantan ska kunna återhämta sig.

Även många grönsaksväxter trivs med att växa i jord som bildats från kalkrik berggrund.

Sparris (Asparagus officinale) är en flerårig strandväxt från början. Det är därför ganska logiskt att den trivs bäst på sandig jord med högt pH. Havsvatten är som regel svagt basiskt med god tillgång på karbonater. Sparris klarar även av havsvindar som ökar jordens innehåll av salt, NaCl. Eftersom plantorna bildar långa svajande plymer av sitt bladverk kan de må bra av att kupas lite som stöd. Det är viktigt att planera långsiktigt och ge plantorna de förutsättningar som de trivs bäst med eftersom plantorna då kan ge skörd i 30 år eller mer. Sparris är härdig i större delen av landet. Den är fantastiskt vacker som bakgrundsvegetation i en rabatt och dessutom i buketter. Låt den etablera sig väl under 3 år innan skörden börjar och sluta skörda efter midsommar så att plantan hinner återhämta sig inför nästa år.

Kålväxterna  kommer ursprungligen från strandkål av familjen Brassicaceae. Trots förädlingen har de olika arterna och sorterna behållit mycket av sina härdiga egenskaper, vilket har gjort att den är populär hos större delen av jordens befolkning. Kål finns i många färger och former. Den kan vara flerårig, lila, vit, röd och svartaktig. Bara fantasin sätter gränser för hur den kan användas som prydnadsväxt. Många kålsorter klarar av flera minusgrader och snö vilket gör att den är lämplig att odla i hela landet. I Sverige har kålväxterna problem med klumprotsjuka, som är en svamp. Ett högt pH gör att svampsjukdomen inte är lika aggressiv och kålväxterna växer bra under dessa förhållanden. För att minska risken för att sjukdomen ska etablera sig kan det vara bra att vänta 7 år mellan varje gång som kålväxter odlas på samma mark. Det gör att sjukdomens vilsporer hinner svälta bort i bristen på en värd. När fleråriga kålsorter odlas är det ännu viktigare att odla i en jord med högt pH för att undvika att svampen får möjlighet att föröka upp sig.

Bondbönan (Vicia faba) är ettårig och ca 1 m hög. Bönorna kan planteras så fort temperaturen är runt 4-5 grader eftersom de tål lätt frost. Stoppa ner fröna på ca 5 cm djup så plockar inte fåglarna upp dem. Den behöver en näringsrik jord, gärna med en del lera, för att etablera sig ordentligt. Det är en fördel att förse plantorna med ett stöd. När du väljer stöd ska du tänka på att de inte har klängen att hålla sig fast med själva. Man kan även kupa plantorna för att ge dem stadga. De har vita oregelbundna blommor och baljor som kan bli flera decimeter långa. Kanske är det inte bara jag som förundras över deras frodighet och massiva bönskidor?

Purjolök (Allium porrum) trivs bäst på en solig plats med humusrik jord som har ett lite högre pH. Man sår den i brätten vid vårdagjämningen eller tidigare beroende på vart i landet man bor. När frostrisken är över planteras den ut. Purjolök har en lång kultiveringstid, vilket gör att dess silvergråa, yviga blad kan utgöra en vacker kontrast till något färggrant som tex lavendel.

För att rama in trädgården planteras vedartade växter som vind- och insyningsskydd. Bland nötbuskar finns en mängd som föredrar högt pH: Vanlig hassel (Corylus avellana), turkhassel (Corylus colurna), filberthassel (Corylus maxima). Den storfruktiga valnöten (Juglans regia) börjar bli allt vanligare i Sverige. De modernare sorterna har ofta fler valnötter i varje grenspets än de äldre sorterna, vilket ger betydligt större skörd.

En spännande växt som ger ätliga ärtor är den gulblommande sibiriska ärtbusken (Caragana arborescens). Den finns i många svenska trädgårdar redan nu, men inte många känner till dess rika, kulinariska värde. Trädet är härdigt, fixerar eget kväve från luften och klarar av en stor bredd i markens pH. Den är både vind- och salttolerant, vilket gör busken till en perfekt lähäck. Som undervegetation till buskar och träd i den kalkrika trädgården kan ramslök (Allium ursinum) planteras. Den sprider sig lätt i lövrik och halvskuggig miljö och påminner om liljekonvalj i sin sirlighet. Ramslökens blommor kan ätas på våren, bladen på sommaren och löken på hösten.