Archive for november, 2009

Natur- eller faunapassager

När människan formar stad och land sker en fragmentering av landskapet. De vilda och mer eller mindre ostörda områdena blir färre och allt längre ifrån varandra. Det ger problem för djur som måste kunna gå i ide under vintern och hitta vatten under högsommaren. Dessutom blir djur med små habitat inavlade och därigenom försvagade. Även växter behöver möjligheten att korspollineras och förflytta sina frön till nya habitat för att minska risken för artens utrotning. Klimatförändringar kommer ytterligare att förstärka behovet av förflyttning till lämpligare habitat.

I år (2009) har 44 366 viltolyckor rapporteras i Sverige, se statistik från Nationella viltolycksrådet. Ett sätt att förenkla djurens förflyttning mellan naturområden och minska risken för olyckor är att skapa naturpassager. Det finns flera olika typer av passager. Företaget Viacon tillhandahåller illustrationer av olika lösningar för viltpassage och en informativ pdf finns att ladda ner från deras hemsida.

Naturbro

Holländsk viltbroMan har sett stora framgångar där broar byggts över motorvägar, förutsatt att de ger ett naturtroget intryck. Genom att örter och buskar etableras upplever inte djuren att de kommer utanför sitt habitat. Broarna ska gärna vara 20-40 meter breda eller mer så att både rovdjur och bytesdjur vågar passera. Risken för att djuren ska komma ut på motorvägen minskar genom att staket ramar in passagen. Bilderna är från en Engelsk naturbro.

Bro med staketDen här typen av naturpassage finns även på många ställen i USA, där det har fungerat framgångsrikt. På vissa ställen fungerar de  som kombinerade passager för människor under dagen och för vilda djur under natten. Tyvärr bromsas en del projekt på grund av att byggkostnaderna är höga, eftersom vissa redan existerande vägar har upp till 12 filer. I Sverige har vi som tur är inte den problembilden. Här finns ekonomiska möjligheten att beakta viltolyckor och minskande biodiversitet.

Tunnel

Ett annat alternativ som testats är tunnlar under vägar. Skillnader mellan en tunnel och en bro, förutom den uppenbara strukturen, är att tunneln lätt blir översvämmad, det finns en risk för oljeutsläpp och höga koncentrationer av vägsalt. Jag gissar att framförallt reptiler har problem med att ta sig igenom vatten som blandats med olja och salt. Det är även troligt att små däggdjur som igelkottar kan ta skada. Större däggdjur borde kunna ha stor nytta av den här typen av passage då de har väldigt lite kontakt med eventuella föroreningar.

Korridorer i landskapet

Nära vattendrag översvämmas ofta marken när snö smälter, vilket riskerar att  eroderad marken. Det problemet kan minskas genom att hålla området runt kantzonerna bevuxna med träd och buskar. Eftersom många djur helst undviker att korsa öppna ytor, skulle en ostörd remsa längs med större vattendrag kunna fungera som en förflyttningskorridor mellan större habitat. Som med naturbroarna är det viktigt att korridoren är tillräckligt bred för att ge djuren skydd att våga använda den. Skuggade vattendrag har även visat sig ge högre överlevnad hos lax.

Att optimera naturpassagens positionering

För att veta var den optimala platsen för naturpassagen är har Brad McRae från ”skogsbruksskolan” i USA utvecklat en beräkningsmodell, med hjälp av andra forskare vid Northern Arizona University och the National  Center for Ecological Analysis and Synthesis. Han tänker sig ett fragmenterat landskap med flöden av olika djurs och växters genpooler. Flödet sker åt många håll från habitatet, men stöter på olika starka hinder beroende på områdets karaktär. Undermåliga habitat eller människoskapta barriärer ger ett sämre genomflöde än genom ett habitat som är mer optimerat. Genom att öka förflyttningsmöjligheterna ökar chansen för överlevnad vid till exempel klimatförändringar och skogsbränder.

Planera asymmetri
Ofta tänker vi i symmetriska mönster, vilket gör att även vår föreställning av djurs rörelsemönster påverkas. I realiteten blir ekosystemets stabilitet högre om det finns utrymme för fler och oregelbundna passager. Forskarna Matthew Holland och Alan Hastings har genom att studera naturliga ekosystem skapat modeller som bekräftar att de asymmetriska naturpassagesystem med inbyggda inslag av slump har en vital roll på populationer. Troligtvis är största möjliga variation i de sammankopplade bryggorna mellan habitat det som ger de stabilaste ekosystemen.

Uppdaterad 2010.01.06.
Uppdaterad 2010.02.23.

Annonser

Leave a comment »

Risker med stadsodling

tecknad-bilJag har tidigare skrivit om de möjliga hälsorisker som skulle kunna uppstå vid stadsodling i den urbana miljön. Mitt fokus är även i det här inlägget på biltrafiken eftersom industriutsläpp varierar från varje produktionsinriktning.

Vissa skadliga ämnen är på nedgång efter att nationella bestämmelser lyckats begränsa dem. Två sådana är bly och kadmium. Så här säger professor Bo Bergbäck i ett pressmeddelande från 2007:
– Efter de senaste årtiondenas begränsning av bly i fordonsbränsle samt debatten om klimatpåverkan från koldioxidutsläppen till följd av transporten, är det lätt att föreställa sig bränslet som en av de stora föroreningskällorna från biltrafiken. Glädjande nog har ansträngningarna att få bort kadmium och bly gett resultat med minskade utsläpp från avgaserna som följd.

Varför är det angeläget att minska användandet av bly och kadmium?
Båda grundämnena är skadliga för växter, djur och människor när mängden vi utsätts för går över en viss gräns.  Bly ansamlas i kroppen, framför allt i skelettet där det kan skada benmärg och kroppens bildning av röda blodkroppar. Ämnet påverkar neurologiska funktioner som kan mätas i form av minskande intelligens.  Bly och blyföreningar är även mycket giftiga för vattenlevande organismer, enligt Kemikalieinspektionen. Kadmium kan bland annat orsaka cancer i lungor, hud och njure, enligt cell- och molekylärbiologen Markus Thamás.  Kadmium är dessutom mycket giftigt för fisk, kräftdjur och alger.

Bo Berhbäck, David Hjortenkrans och Agneta Häggerud gjorde en studie där de mätte förändringen i utsläpp från 1998 till 2005 i Stockholm. Det visade sig tyvärr att det finns många andra källor till utsläpp från biltrafiken som inte har minskat. Ett exempel är metallen antimon, koppar och zink i bromsbelägg och platina i katalysatorer. Det framkom också att trots att metallhalterna har minskat i däck är fortfarande däck en av de stora källorna för zink och kadmium i städer. Ämnena sprids framför allt genom luften, men även genom regnvattnet som leds bort till våra vattendrag där de stör ekosystemet.

Är det angeläget att även minska användandet av antimon, koppar, zink och platina?
Halvmetallen antimon kan orsaka cancer i lungor, hud och njure. Antimon kan dessutom skada enzymsystem hos växter och är giftigt för vattenlevande organismer. Människor klarar av ganska stora mängder koppar till skillnad från flera vattenorganismer. Koppar har relativt låg bioackumulerande potential i fisk, men däremot sker bioackumulation i fytoplankton som blir förgiftade vid betydligt lägre koncentrationer än fisk.  Zink är klassificerat av Kemikalieinspektionen, som mycket giftigt för vattenlevande organismer  och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Zink bioackumuleras, men anrikas inte i näringskedjan. Platina ackumuleras i lever och njure hos människor, men är  ett grundämne vars toxikologi inte har utretts så grundligt som många andra.

earthship

Återanvändning av gamla bildäck i husbygge. Genom att kapslas in med adobe blir skadliga ämnen inerta.

Tillverkaren av bildäck använder oljor för att göra gummit lättare att bearbeta och för att göra slitbanan mjuk. Äldre bildäck, men även många nya däck innehåller HA-oljor. HA-oljor innehåller flera kemiska ämnen (polycykliska aromatiska kolväten, PAH) som är cancerframkallande och ofta svårnedbrytbara i miljön. Flera av ämnena har dessutom förmåga att anrikas i levande organismer. Varje år sprids stora mängder av däckens slitbanor på vägarna i form av små gummipartiklar som innehåller HA-oljor. De hälso- och miljöfarliga ämnena i HA-oljorna hamnar i vattenmiljön där de så småningom samlas i sedimenten. Studier visar att dessa ämnen kan urlakas från gummit och ge allvarliga effekter på fiskar. Från och med den 1 januari 2010 får däck och oljor som används vid tillverkning av däck inte säljas om de innehåller mer än 10 mg/kg av åtta listade PAH:er och mer än 1 mg/kg av bens(a)pyren. Läs mer på Kemikalieinspektionens hemsida.

Kanske inte att rekommendera..

Kanske inte att rekommendera den här typen av odlingsbädd..

Förhoppningen är att internationella bestämmelser ska ge en tydlig nedgång även utav PAH, såsom har skett med bly och kadmium.  Något som redan nu kan dämpa oro är att koncentrationen av många partikelbundna ämnen som PAH minskar väldigt snabbt med avståndet från källan, enligt forskande geokemisten Clemens Reimann från Oslo.

Jag skulle inte rekommendera att odla ätliga växter i pelare av återvunna bildäck, som flera jag känner gör. En annan riktlinje bör troligen vara att alltid se till att de finns en fysisk barriär mellan biltrafiken och det vi odlar. Det kan vara staket, ett hus eller buskage av någon prydnadsväxt som inte ger något ätligt. Och du, glöm inte att berömma dig själv varje gång du väljer att ta cykeln och låter bilen stå kvar hemma.

Leave a comment »