Archive for Ätliga växter
oktober 2, 2010 · Arkiverad under Ätliga växter, Stadsodling · Tagged ekologiska metoder, Havana, Majora Carter, oljeberoende, omställning, självförsörjning, stadsgrönska, stadsplanering, TEDtalks, todmorden, urban food growing in havana
Enskifteshagen juli 2010
Just nu blir allt fler inspirerade att odla upp grönytor med ätliga växter i städerna runt om i världen. Orsakerna varierar beroende på vem du frågar. Här i Malmö har vi märkt att odling på allmän plats drar till sig nyfikenhet, vilket gör det till en trevlig social aktivitet. När alla får vara med att plantera och skörda så tar fler på sig ansvaret att vårda platsen. Vi märker även att det finns ett sug efter kunskap om hur mat odlas.
I Bronx i U.S.A. kämpar bland annat Majora Carter med att använda stadsgrönska och kollektivtrafik för att vända en otrolig misär till något som skapar stolthet över bostadsområdetområdet. Kolla hennes otroligt starka presentation på TEDtalks genom att klicka på länken. Här ser vi hur ekologisk restaurering ger innevånarna en mer mänsklig stad i ett område som politikerna hade gett upp hoppet om. Alla stadsplanerare borde se hennes inlägg.
Stadsodling i Havana
I Havana, där 1/3 del av Cubas befolkning bor, tvingades man utveckla självförsörjningen från slutet av 80-talet när Ryssland drog in sitt stöd och U.S.A. upprätthöll sin blockad. Det gick inte att importera mat och inte heller olja, syntetiskt producerad gödning eller pesticider. Det ända alternativet var att odla med ekologiska metoder med få maskiner och fler händer. Ödetomter odlades upp av grannar och områdena runt staden utvecklades. Nu säljs grönsakerna på de lokala marknaderna. BBC´s dokumentär ”Urban food growing in Havana” syftar till att ge oss inspiration till att utveckla våra västerländska städers ytor för urban eller periurban odling.
I staden Todmorden, Storbritannien inspireras man av omställnings-rörelsen som går ut på att minska oljeberoendet. Helt enkelt börja ställa om samhället för en framtid utan olja.
Odlar även du på kollektivt ägda grönområden? Vad är din drivkraft?
augusti 15, 2010 · Arkiverad under Agroforestry, Ätliga växter · Tagged agroforestry, Analys, Armoracia rusticana, Asparagus officinalis, Daglilja, Helianthus tuberosus, Hemerocallis lilioasphodelus, Jordärtskocka, Levisticum officinalis, Libbsticka, Pepparrot, Rabarber, Rheum rhabarbarum, riktlinjer, skogsträdgård, Sparris
Hur du kan gå tillväga ”steg för steg” och även tips på vegetation för den tidiga tillväxtfasen
Det finns naturligtvis många idéer för hur man ska gå till väga, men här är de viktigaste riktlinjerna som jag tror kan behövas för att underlätta skapandet av trädgården.
Pepparrot (Armoracia rusticana) föreslås som undervegetation i den nya skogsträdgården.
Steg 1) Göra en analys där platsen mäts upp och ritas av som den ser ut innan du börjar gräva. På kartan ritar du in befintliga träd, stenar, väderstreck och kupering. Kartan blir din baskarta. Därefter gör du en zonanalys där du kartlägger tex var det blåser i från, hur skuggorna faller, vilket pH har jorden, var eventuellt buller hörs från eller där du vill hindra insyn. All den här informationen förs in på ett transparenta papper som kan läggas över baskartan. Du kan även anställa en permakulturdesigner för att göra den här delen av jobbet.
Steg 2) Gör en lista över alla de träd, buskar, perenner och annueller du vill odla. I tabellen skriver du in hur höga och breda de är, föredrar de sol/skugga, har de specifika pHpreferenser etc. Därefter ritar du in dem med tanke på vart de passar i dag och om tex 20 år.
Rabarber (Rheum rhabarbarum)
Steg 3) Skaffa växterna som du vill etablera på sensommaren eller hösten, om försäljaren inte rekommenderar att de planteras på våren. Höstplantering gynnar rottillväxten eftersom jorden fortfarande är varm och ordentligt genomfuktad. När du förbereder för plantering bör du samla på dig tidningar och halm. Du gräver bort all ytvegetation på ca 1 kvadratmeters cirkel och luckrar jorden till ca 50 cm djup. Forma en kulle så att träd och buskar står något högre efter som de senare sjunker ner något då jordens mull bryts ner. Sätt dit din växt och tänk på att de flesta vedartade växter trivs bäst om jordytan förblir på samma höjd som när den växte i kruka. Täck den bara marken runt trädet med tidningspapper och göm det under halm.
Sparris (Asparagus officinalis)
Steg 4) När en skogsträdgård etableras är träden små och det finns rikligt med solbelysta ytor mellan dem. Det gör att ogräsen frodas och kan bli ett stort problem… eller så använder man de öppna ytorna till något som ger finfina ätliga växter! Det är ett perfekt läge att etablera perenner som vill stå i sol och växa utan allt för mycket konkurrens. Det tar flera år innan de börjar trivas sämre med trädens konkurrens. Förhoppningsvis har man då haft möjlighet att förbereda en annan plats som de kan flyttas till. Gräv planteringsgropen och täck jordytan på samma sätt som då träd och buskar planteras. Snabbväxande perenna grönsaker trivs med att få näringsrik kompostjord nermyllad runt växtplatsen då de kommit igång att växa ordentligt.
Här kommer några förslag att inspireras av:
Daglilja (Hemerocallis lilioasphodelus)
– Pepparrot (Armoracia rusticana)
– Jordärtskocka (Helianthus tuberosus)
– Rabarber (Rheum rhabarbarum)
– Sparris (Asparagus officinalis)
– Libbsticka (Levisticum officinalis)
– Daglilja (Hemerocallis lilioasphodelus) är en delikat gulblommande lilja vars blomma även har en utsökt smak att äta som sallad, vilket inte många känner till.
augusti 14, 2010 · Arkiverad under Agroforestry, Ätliga växter · Tagged asiatisk jordärtskocka, Fragaria Vesca, fragaria X ananassa, guldhallon, halvskugga, jordgubbar, korogi, laminaceae, Landscenter for Praktisk Økologi, prenner, ribes nigrum, rubus xhantocarpus, skogsträdgård, smultron, stachys affinis, Undervegetation, vinbär
Asiatisk jordärtskocka (Stachys affinis)
Under juni befann jag mig på Jylland och passade på att besöka den 20 år gamla ekologiska visningsträdgården ”Landscenter for Praktisk Økologi”
Trädgården består av många olika delar av vilken jag fastnade alldeles speciellt för en, skogsträdgården. Den stora variationen av undervegetation till träd och buskar gav flera nya tips. Det som är gemensamt för dem alla är att de tål halvskugga och är perenner.
-På fotot ser vi en asiatisk jordärtskocka eller korogi som den också kallas (Stachys affinis). Den får delikata vita knölar som skördas sent på hösten, men är till skillnad från både jordärts- eller kronärtskockan från familjen Laminaceae och liknar snarare en mynta. Jag odlar den själv sen förra året, men har ännu premiärsmakningen att se fram emot. Plantan blir ca 25 cm hög och trivs att växa i sol eller halvskugga.
Vinbär (Ribes nigrum) och smultron (Fragaria vesca)
–Vinbär (Ribes nigrum) med smultron (Fragaria vesca) under känns som en given vinnarkombination. Smultron ger ganska tidig skörd och vinbär lite senare, så nyttan sträcker sig över hela säsongen. Här är bäddarna skapta i trianglar för att minska risken att gräsklipparen går för nära stammen. Både vinbär och smultron trivs i sol och halvskugga.
– På liknande sätt används även jordgubbar (Fragaria X ananassa) som sprider sig med utlöpare och håller borta många andra växter under trädets krona om man ser till att den etablerar sig väl.
Guldhallon (Rubus xhantocarpus)
– En planta som tidigare varit okänd för mig är guldhallon (Rubus xhantocarpus). Den är en hallonsläkting från Kina som blir ca 20 cm hög och brer ut sig snabbt med rotskott. Frukterna behöver hela juli till augusti för att mogna, men därefter kan man njuta av den aromatiskt apelsinaktiga smaken. För att försäkra sig om god pollinering bör man plantera mer än en klon.
Skriv gärna en kommentar här om fler ätliga växter som ännu inte nämnts på den här bloggen. Tänk på aspekter som perenn och skuggtålig för att de ska kunna etablera sig utan så mycket insatts från oss.
mars 3, 2010 · Arkiverad under Agroforestry, Ätliga växter, Klimatrelaterad, Stadsodling · Tagged direktkonsumtion, Gottsunda, hållbar, landskapsarkitekt, lustfylld, Marina Queiroz, matträdgård, peri-urban, säsongsbetonad, Stadsodling, Sunnersta, Urban
Jag vill rekommendera dig att läsa landskapsarkitekten Marina Quieroz examensarbete om stadsodling; urban och peri-urban agrikultur. Hon beskriver behovet av att landskapsarkitekter och stadsplanerare lyfter upp odling av livsmedel på agendan för att göra sektorn mindre klimatbelastande och energikrävande. Frågor om avfallshantering och transporter i en framtida situation av minskat fossilbränsleberoende diskuteras, där den urbana och peri-urbana livsmedelsproduktionen blir allt viktigare i planeringen. Genom att stimulera, utveckla och ge plats för stadsodling, där förutom odlandet även förädling och kommersialisering av produkterna är en del av verksamhetsområdet, formas städer som erbjuder sina invånare nya livsstilsval. Även de mest centrala parkytor kan delvis odlas upp, men då inte med hög avkastning som främsta syfte, utan med fokus på skönhet, upplevelsevärden och den didaktiska möjligheten; lustfyllda matträdgårdar där man håller kurser och vandringar, introducerar nya sorter och experimenterar med alternativ teknik som bidrar till parkens attraktionskraft. Städer som både tillåter och behöver sina invånares deltagande och medverkan, städer som bidrar till att skapa en hållbar värld.
Mykorrhiza-Malmös stadsodling i Ellstorp 2009. Foto Adam Kåberg.
Hennes beräkningar på hur mycket av vår kost som skulle kunna odlas i samhället baseras i huvudsak på villatäta Sunnersta nära Uppsala och med föresatsen att innevånarna går över till vegansk kost. Hon kommer då fram till att 16 % av årsintaget av föda kan täckas in. Stadsodlingen är inte tänkt att ersätta jordbruket utan att vara ett komplement. I staden bör det produceras sådant som kräver omsorg och “pyssel”, vilket fungerar bättre i liten skala, samt produkter som inte tål långa transporter och lagring. Till exempel bär, frukter, bladgrönsaker, ärtor, bönor och en mängd andra grönsaker för säsongsbetonad direktkonsumtion. Som ett komplement till stadsodlingen argumenterar Marina för att utveckla samarbetet mellan lokala lantbrukare och kommuner. Lantbruken skulle då framför allt producera rotfrukter, säd, oljeväxter och fiber. Vill du läsa mer? Tryck här!
februari 23, 2010 · Arkiverad under Agroforestry, Ätliga växter, Ekologi, Stadsodling · Tagged Aktivitetsdag, holma, odlingskunskaper, skogsträdgård, skogsträdgårdensvänner, svenskt klimat
Tid: Lördagen den 13 mars, kl 11.
Plats: Skogsträdgården, Holma, Höör.
Vill du veta mer om hur man designar en skogsträdgård? Vill du engagera dig att utveckla skogsträdgårdar i svenskt klimat? Genom att engagera sig i Skogsträdgårdens vänner och delta i de återkommande aktiviteterna tillsammans med andra entusiaster som har ovanliga odlingskunskaper finns det något nytt att lära sig för alla deltagare. Titta in på hemsidan för att se vad gruppen arbetade med förra året. Om du deltar vid årsmötet är du med och lägger grunden för projekten under 2010.
http://skogstradgardensvanner.se/wordpress/
februari 16, 2010 · Arkiverad under Ätliga växter, Stadsodling · Tagged Actinidia kolomikta, ärter, bakgårdsodling, Balkongodling, blomsterböna, brytärt, brytböna, Flerårig, Kameleontbuske, klättrande, kokböna, lian, Lindesbergskrukan, märgärt, perenn, Phaseolus coccineus, Phaseolus vulgaris, Pisum sativum, rosenböna, släpärt, sockerärt, Solanum lycopersicum, spritärt, stärkelserik, störböna, tomat, vaxböna, vinranka, Vitis vinifera
En balkong eller en bakgård har begränsat med plats vilket gör att det är praktiskt att odla på höjden. Kanske även du har fantiserat om att bo i ett område där växter klättrar upp längs väggar, stuprännor och balkonger. Tänk dig då att alla växter som klättrar uppåt ger något ätligt…mmm. Inte alldeles fel kanske?
Analys
Olika växter lämpar sig för olika förhållanden, vilket gör att man ska analysera växtplatsen noggrant innan man planterar. Då är chansen stor att både ögat och smaklökarna blir nöjda. Hur mycket sol vill plantan ha? Hur mycket vind klarar den av? Det är alltid en fördel om man kan plantera i en näringsrik odlingsbädd, men annars kan en en stor kruka eller låda fungera. Baljor och tunnor kan också gå bra, men se alltid till att göra hål en liten bit upp på sidan så att några centimeter vatten kan magasineras efter regn eller vattning. Glöm inte att lägga in dräneringsmaterial som lecakulor, stenar, nötskal eller snäckskal. Det kan vara en fördel att odla i lätta, men mycket isolerande krukor som Lindesbergskrukan. De finns i ordentligt stora varianter som liknar rustik sten. Ta dessutom reda på hur växterna klättrar för att ge dem det stöd som de trivs med.
Växtförslag
Blomsterböna
Rosenböna, blomsterböna (Phaseolus coccineus) har en lysande röd eller lilaktig blomma med stort dekorativt värde. Bönan är en klättrande perenn ört, men odlas nästan alltid som ettårig. Plantan utvecklar en kraftig rot som den lagrar in näring i för övervintring. Den stärkelserika roten äts som grönsak av vissa folk. Hela den platta baljan kan ätas, men bör kokas minst 10 minuter först. Rosenbönans stjälk slingrar sig runt störar och snören för att nå ända upp till 3,5 meter.
Störböna, brytböna, kokböna, vaxböna (Phaseolus vulgaris var. vulgaris) odlas för sina bönskidor men även bladen äts på många ställen. Försäkra dig om att du har införskaffat den typ som slingrar sig och inte busktypen. Den slingrande kan växa upp till 3 meter hög. Bladen kan vara gröna eller purpurfärgade och blommorna är vita, rosa eller purpurfärgade. Bönskidorna är 8-20 cm långa och gröna, gula, svarta eller purpurfärgade vilket gör dem till ett attraktivt blickfång. De måste alltid kokas minst 10 minuter eftersom det oskadliggör ämnen som annars ger stor risk för svåra magbesvär.
Ärt
Ärter (Pisum sativum) innefattar sockerärt, brytärt, spritärt, märgärt, släpärt. Plantan kan bli upp till 2 meter lång och är ettårig. Ofta kan man redan efter 60 dagar skörda ärtskidorna. Innan ärtorna hunnit mogna kan hela skidan ätas rå. Därefter äts bara ärtorna. De flesta typerna har kraftiga klängen vilket gör att de har lätt för att själva fästa sig i trådar som vi förser den med. Plantan mår bra i lätt skugga och lite svalare förhållanden vilket gör att den borde trivas som allra bäst i österläge där solen går upp. Det ger den sol utan att odlingsplatsen värms upp för mycket. Plantan trivs med en mullrik jord.
Tomat (Solanum lycopersicum) är egentligen en flerårig planta som blir många meter lång. Tomater gillar många ljustimmar och lämpar sig därför för söderläge. Plantan har inga egna klängen eftersom den utvecklats för att krypa fram på marken. Bind upp den löst i stuprännan eller balkongposten. Var noggrann med att införskaffa den typ som fortsätter växa på höjden tills frosten dödar av den, d.v.s. ingen busktomat. Tomatplantan behöver många liter vatten varje morgon och kväll så det är en fördel att odla den i marken eller annars i största möjliga odlingslåda. Se till att blanda in rejält med näringsrik kompostjord eller brunnen gödsel i jorden. Om plantans äldre blad gulnar under sommaren mår plantan bra av att vattnas med kompostvatten eller utspädd urin. Locka dit hunden! Perfekt om man spär ut med vatten direkt efter!
Kameleontbuske
Kameleontbuske (Actinidia kolomikta) är en släkting till kiwin men betydligt härdigare då den växer vilt i bland annat östra Ryssland och Sibirien. Den beräknas åtminstone vara härdig till zon 3 i Sverige. Plantan har ett flerfärgat lövverk vilket gör att den ofta odlas som prydnadsväxt hos oss, men den har även goda frukter. Det är viktigt att ha både en han- och en honplanta för att det ska kunna bli någon frukt. Plantan ska helst planteras på en innergård där vinden dämpas. Kameleontbusken bör spaljeras eller på annat sätt få stöd. Den växer långsamt under de första åren, men blir med tiden 7 meter lång. Jorden bör vara fuktighetshållande men väldränerad. Plantan kan odlas i både sol och halvskugga.
Vinranka (Vitis vinifera) är en flerårig lian som kan bli 35 meter lång. Den har klängen som lätt snurrar fast sig i snören som sätts upp åt den. Soliga söderlägen på en skyddad innergård är att föredra. Beskär plantan efter behov. Vill du ha lummig grönska med få druvor så klipper du mindre. Vill du ha mer druvor tar du bort alla rankor som inte har påbörjat en klase under försommaren. Bladen kan användas till att göra vindolmar.
Har du fler tips på vad vi kan odla på höjden i staden och avnjuta på tallriken?
februari 11, 2010 · Arkiverad under Ätliga växter, Ekologi, Stadsodling, Utbildning · Tagged barn, behovsanalys, biodiversitet, citynaturen, Drömmarnas hus, ekosystem, Köpenhamn, Lärande liv, Naturpedagogik, Pedagogik, permakulturdesign, respekt, resursanalys, Saxoparken, St Hansgården, staden, Stadsnatur, Trädstubben
Hur ska vi få stadens barn att växa upp med en förståelse för att biodiversitet och fungerande ekosystem är basen för allt liv? Hur kan vi väcka en lust att lära sig mer om respekt för naturen och alla varelsers givna rätt att leva i den?
Den svenska dokumentären Citynaturen är just en sådan satsning (tyvärr bortplockad från SVTplay). Ofta tänker vi på naturen som oförändrade landskap och vilda djur. Staden å andra sidan är en konstruerad miljö, artificiell och tillrättalagd av människan. Men stämmer det? Kanske är staden lika levande som en skog eller äng men med djur som har anpassat sig till de urbana förhållandena.
Ler- och halmtegelstenar som barnen har tillverkat ligger staplade i stallfönstret. Stallväggarna som är synliga i bilden har byggts av lera och halm som barnen blandat och kompakterat i omgångar.
På St Hansgården mitt i Lund har sedan 40 år tillbaka funnits en plats där barnen står i centrum. För att optimera platsens nytta gjorde man en permakulturdesign med en behovs- och resursanalys. Man kom fram till att runt gården bor barn av alla möjliga kulturer och nationaliteter. Vad förenar alla barn? De behöver få känna sig behövda och hitta en plats där de känner sig hemma, speciellt om det är stökigt hemma. De besökande barnen är en av platsens resurser vilket gör att de tillsammans med snickare och pedagoger har byggt upp något som närmast kan liknas vid en liten bondgård. Beteshagar, hus och växter har placerats för att optimera solinstrålningen, öka biodiversiteten och ge möjlighet att lära sig om kulturhistoria. 1000-tals barn från olika skolklasser besöker platsen för att undervisas varje förmiddag och 100-tals kommer för att hjälpa till med att ta hand om djuren efter skolan.
Här i Malmö där jag befinner mig arbetar engagerade människor med projektet ”lärande liv” där man håller på att skapa ett naturcentra i staden. I ett existerande orangerie har man installerat en bikupa så att barnen kan lära om pollinatörer och får ta del av spänningen med att se dem tillverka honung. Det kommer satsas på att odla ätliga växter från många olika kulturer för att ge samhörighet och glädje kring det växande livet. Man tar även till vara på vindenergi genom en vindboll på taket. Flera nya tjänster för motiverade naturpedagoger skapas och projektet kan bli hur bra som helst.
Trästubbens vilda natur mitt i Köpenhamn
Den kommunala Saxoparken på Vesterbro i Köpenhamn har delvis omformats till vild naturträdgård. På så vis har man skapat möjligheter för olika naturupplevelser på ett litet område. Man har använt sig av permakulturens designprinciper vid utformningen för att uppnå en platsspecifik design. Här kan de yngsta få förståelse för miljö och vår relation till naturen. På platsen finns en byggnad som man kallar trädstubben och det är också namnet på deras hemsida. www.traestubben.com
I Köpenhamn finns 8 skolträdgårdar där alla barn har möjlighet att odla blommor och grönsaker på fritiden eller med klassen på skoltid. Till sin hjälp har de erfarna trädgårdsmästare som hjälper till vid sådd och ser skillnad på det som såtts och det som kallas ogräs. Det finns både lekplatser och viloplatser. Allteftersom säsongens primörer mognar skördas rabarber, äpplen och purjolök som barnen tar med hem. Målet är att bevara och sprida kunskapen genom förmedling och vidareutveckling.
Visst är det härligt när att hitta inspirerande oaser på de mest oväntade platser? Den som söker finner!
december 15, 2009 · Arkiverad under Agroforestry, Ätliga växter, Ekologi, Klimatrelaterad, Nyttoinsekter, Stadsodling · Tagged 10 000 trees, COP15, ekosystem, erosion, habitat, humus, International Permaculture Council, klimaforum, koldioxidutsläpp, permaculture tv, permakultur, skogsträdgård, skogsträdgårdens vänner, Tony Andersen, torka, växtnäringsläckage
Under torsdagseftermiddagen den 10 december möttes många internationella permakulturister i ett alldeles för litet rum i Köpenhamn under Klimaforum som var det alternativa klimatmötet som hölls parallellt med COP15. Mötets huvudtema var diskussionen runt parollen “less than 1 ton CO2 per person per year, more than 10.000 trees per person per lifetime”. Initiativtagaren var Tony Andersen som är drivande inom International Permaculture Council.
Många naturkatastrofer beror på olämplig och omfattande skogsavverkning. Exempel är
omfattande koldioxidutsläpp när det organiska materialet bryts ner,
förlust av matjord genom erosion,
växtnäringsläckage när trädens upptag försvinner,
torka då löv inte längre bidrar till att skapa vattenhållande humus och
förstörda habitat för både vatten- och markdjur.
Man har kunnat se att skog som förvaltas av personer som bor i direkt anslutning till den skötts på ett hållbart sätt till skillnad från företag som inte har en emotionell koppling till skogens ekosystem. Det fastslogs att klimatförändringar kommer påverka vår inhemska vegetationen så mycket att det är dags att titta på möjligheten att använda oss av andra arter än de endemiska.
Stora delar av presentationen kan ses på http://permaculture.tv/10-000-trees-strategy-part-3-klimaforum09/ där även intervjuer från Klimaforum med internationella permakulturister finns upplagda.
Skogsträdgård
Holma som ligger mitt i Skåne har blivit en samlingspunkt för personer med intresse för bland annat skogsträdgårdar. Sedan 2004 växer en noggrant planerad samling av 6 hästskoformade lundar där träd, buskar och örtvegetation ger skördar från tidigaste vår till senaste höst. Ungefär en gång i månaden samlas volontärer för att lära sig mer om skötsel, design och växtkunskap. Vill du också lära dig mer om hur en trädgård kan vara så mycket mer än en gräsmatta, rabatter och några äppelträd? Skulle det inte vara härligt att kunna skörda valnötter och hasselnötter i varje stadspark? Varför inte pimpernöt och ärtor från den sibiriska ärtbusken också? Slingrande malabarspenat, kaukasisk rankspenat och rosenbönor som tillåts slingra sig upp i fruktträdens kronor. Låter det spännande? Titta in på stödgruppens hemsida för att informera dig om när en aktivitet planeras in: http://www.skogstradgardensvanner.se
Välkommen!
november 2, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Stadsodling · Tagged anrikas, antimon, Bildäck, bly, bromsbelägg, cancerframkallande, HA-oljor, Hälsofarliga, kadmium, katalysatorer, KemI, koppar, Miljöfarliga, PAH, platina, Polyaromatiska kolväten, Risker, Stadsodling, svårnedbrytbara, Urban, zink
Jag har tidigare skrivit om de möjliga hälsorisker som skulle kunna uppstå vid stadsodling i den urbana miljön. Mitt fokus är även i det här inlägget på biltrafiken eftersom industriutsläpp varierar från varje produktionsinriktning.
Vissa skadliga ämnen är på nedgång efter att nationella bestämmelser lyckats begränsa dem. Två sådana är bly och kadmium. Så här säger professor Bo Bergbäck i ett pressmeddelande från 2007:
– Efter de senaste årtiondenas begränsning av bly i fordonsbränsle samt debatten om klimatpåverkan från koldioxidutsläppen till följd av transporten, är det lätt att föreställa sig bränslet som en av de stora föroreningskällorna från biltrafiken. Glädjande nog har ansträngningarna att få bort kadmium och bly gett resultat med minskade utsläpp från avgaserna som följd.
Varför är det angeläget att minska användandet av bly och kadmium?
Båda grundämnena är skadliga för växter, djur och människor när mängden vi utsätts för går över en viss gräns. Bly ansamlas i kroppen, framför allt i skelettet där det kan skada benmärg och kroppens bildning av röda blodkroppar. Ämnet påverkar neurologiska funktioner som kan mätas i form av minskande intelligens. Bly och blyföreningar är även mycket giftiga för vattenlevande organismer, enligt Kemikalieinspektionen. Kadmium kan bland annat orsaka cancer i lungor, hud och njure, enligt cell- och molekylärbiologen Markus Thamás. Kadmium är dessutom mycket giftigt för fisk, kräftdjur och alger.
Bo Berhbäck, David Hjortenkrans och Agneta Häggerud gjorde en studie där de mätte förändringen i utsläpp från 1998 till 2005 i Stockholm. Det visade sig tyvärr att det finns många andra källor till utsläpp från biltrafiken som inte har minskat. Ett exempel är metallen antimon, koppar och zink i bromsbelägg och platina i katalysatorer. Det framkom också att trots att metallhalterna har minskat i däck är fortfarande däck en av de stora källorna för zink och kadmium i städer. Ämnena sprids framför allt genom luften, men även genom regnvattnet som leds bort till våra vattendrag där de stör ekosystemet.
Är det angeläget att även minska användandet av antimon, koppar, zink och platina?
Halvmetallen antimon kan orsaka cancer i lungor, hud och njure. Antimon kan dessutom skada enzymsystem hos växter och är giftigt för vattenlevande organismer. Människor klarar av ganska stora mängder koppar till skillnad från flera vattenorganismer. Koppar har relativt låg bioackumulerande potential i fisk, men däremot sker bioackumulation i fytoplankton som blir förgiftade vid betydligt lägre koncentrationer än fisk. Zink är klassificerat av Kemikalieinspektionen, som mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Zink bioackumuleras, men anrikas inte i näringskedjan. Platina ackumuleras i lever och njure hos människor, men är ett grundämne vars toxikologi inte har utretts så grundligt som många andra.
Återanvändning av gamla bildäck i husbygge. Genom att kapslas in med adobe blir skadliga ämnen inerta.
Tillverkaren av bildäck använder oljor för att göra gummit lättare att bearbeta och för att göra slitbanan mjuk. Äldre bildäck, men även många nya däck innehåller HA-oljor. HA-oljor innehåller flera kemiska ämnen (polycykliska aromatiska kolväten, PAH) som är cancerframkallande och ofta svårnedbrytbara i miljön. Flera av ämnena har dessutom förmåga att anrikas i levande organismer. Varje år sprids stora mängder av däckens slitbanor på vägarna i form av små gummipartiklar som innehåller HA-oljor. De hälso- och miljöfarliga ämnena i HA-oljorna hamnar i vattenmiljön där de så småningom samlas i sedimenten. Studier visar att dessa ämnen kan urlakas från gummit och ge allvarliga effekter på fiskar. Från och med den 1 januari 2010 får däck och oljor som används vid tillverkning av däck inte säljas om de innehåller mer än 10 mg/kg av åtta listade PAH:er och mer än 1 mg/kg av bens(a)pyren. Läs mer på Kemikalieinspektionens hemsida.
Kanske inte att rekommendera den här typen av odlingsbädd..
Förhoppningen är att internationella bestämmelser ska ge en tydlig nedgång även utav PAH, såsom har skett med bly och kadmium. Något som redan nu kan dämpa oro är att koncentrationen av många partikelbundna ämnen som PAH minskar väldigt snabbt med avståndet från källan, enligt forskande geokemisten Clemens Reimann från Oslo.
Jag skulle inte rekommendera att odla ätliga växter i pelare av återvunna bildäck, som flera jag känner gör. En annan riktlinje bör troligen vara att alltid se till att de finns en fysisk barriär mellan biltrafiken och det vi odlar. Det kan vara staket, ett hus eller buskage av någon prydnadsväxt som inte ger något ätligt. Och du, glöm inte att berömma dig själv varje gång du väljer att ta cykeln och låter bilen stå kvar hemma.
oktober 28, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Prydnadsväxter, Stadsodling · Tagged Allium porrum, allium ursinum, Artemisia dracunculus, Asparagus officinale, Basiskt, Bondbönan, Brassicaceae, Caragana arborescens, Corylus avellana, Corylus colurna, Corylus maxima, dragon, filberthassel, Hassel, Hårt vatten, högt pH, Juglans regia, kalkrikt, Kål, klumprotsjuka, kryddväxter, Lavandula angustifolia, lavendel, Mentha, mynta, oregano, Origanum vulgare, Purjolök, ramslök, salvia, sibiriska ärtbusken, Sparris, strandväxt, turkhassel, valnöten, Vicia faba
Förhoppningsvis har den kalkrika trädgården ett soligt hörn nära köksdörren. Om en sådan plats finns är den perfekt att viga åt kryddväxter. Rabatten anläggs med sandblandad jord för att vatten aldrig ska bli stående under vintern. Växter som kommer att trivas är
dragon (Artemisia dracunculus),
lavendel (Lavandula angustifolia),
oregano (Origanum vulgare),
mynta (Mentha ssp.) och
salvia (Salvia ssp.). De är perenna och klarar av att klippas ner ibland, men gå försiktigt fram och se till att lämna tillräckligt för att plantan ska kunna återhämta sig.
Även många grönsaksväxter trivs med att växa i jord som bildats från kalkrik berggrund.
Sparris (Asparagus officinale) är en flerårig strandväxt från början. Det är därför ganska logiskt att den trivs bäst på sandig jord med högt pH. Havsvatten är som regel svagt basiskt med god tillgång på karbonater. Sparris klarar även av havsvindar som ökar jordens innehåll av salt, NaCl. Eftersom plantorna bildar långa svajande plymer av sitt bladverk kan de må bra av att kupas lite som stöd. Det är viktigt att planera långsiktigt och ge plantorna de förutsättningar som de trivs bäst med eftersom plantorna då kan ge skörd i 30 år eller mer. Sparris är härdig i större delen av landet. Den är fantastiskt vacker som bakgrundsvegetation i en rabatt och dessutom i buketter. Låt den etablera sig väl under 3 år innan skörden börjar och sluta skörda efter midsommar så att plantan hinner återhämta sig inför nästa år.
Kålväxterna kommer ursprungligen från strandkål av familjen Brassicaceae. Trots förädlingen har de olika arterna och sorterna behållit mycket av sina härdiga egenskaper, vilket har gjort att den är populär hos större delen av jordens befolkning. Kål finns i många färger och former. Den kan vara flerårig, lila, vit, röd och svartaktig. Bara fantasin sätter gränser för hur den kan användas som prydnadsväxt. Många kålsorter klarar av flera minusgrader och snö vilket gör att den är lämplig att odla i hela landet. I Sverige har kålväxterna problem med klumprotsjuka, som är en svamp. Ett högt pH gör att svampsjukdomen inte är lika aggressiv och kålväxterna växer bra under dessa förhållanden. För att minska risken för att sjukdomen ska etablera sig kan det vara bra att vänta 7 år mellan varje gång som kålväxter odlas på samma mark. Det gör att sjukdomens vilsporer hinner svälta bort i bristen på en värd. När fleråriga kålsorter odlas är det ännu viktigare att odla i en jord med högt pH för att undvika att svampen får möjlighet att föröka upp sig.
Bondbönan (Vicia faba) är ettårig och ca 1 m hög. Bönorna kan planteras så fort temperaturen är runt 4-5 grader eftersom de tål lätt frost. Stoppa ner fröna på ca 5 cm djup så plockar inte fåglarna upp dem. Den behöver en näringsrik jord, gärna med en del lera, för att etablera sig ordentligt. Det är en fördel att förse plantorna med ett stöd. När du väljer stöd ska du tänka på att de inte har klängen att hålla sig fast med själva. Man kan även kupa plantorna för att ge dem stadga. De har vita oregelbundna blommor och baljor som kan bli flera decimeter långa. Kanske är det inte bara jag som förundras över deras frodighet och massiva bönskidor?
Purjolök (Allium porrum) trivs bäst på en solig plats med humusrik jord som har ett lite högre pH. Man sår den i brätten vid vårdagjämningen eller tidigare beroende på vart i landet man bor. När frostrisken är över planteras den ut. Purjolök har en lång kultiveringstid, vilket gör att dess silvergråa, yviga blad kan utgöra en vacker kontrast till något färggrant som tex lavendel.
För att rama in trädgården planteras vedartade växter som vind- och insyningsskydd. Bland nötbuskar finns en mängd som föredrar högt pH: Vanlig hassel (Corylus avellana), turkhassel (Corylus colurna), filberthassel (Corylus maxima). Den storfruktiga valnöten (Juglans regia) börjar bli allt vanligare i Sverige. De modernare sorterna har ofta fler valnötter i varje grenspets än de äldre sorterna, vilket ger betydligt större skörd.
En spännande växt som ger ätliga ärtor är den gulblommande sibiriska ärtbusken (Caragana arborescens). Den finns i många svenska trädgårdar redan nu, men inte många känner till dess rika, kulinariska värde. Trädet är härdigt, fixerar eget kväve från luften och klarar av en stor bredd i markens pH. Den är både vind- och salttolerant, vilket gör busken till en perfekt lähäck. Som undervegetation till buskar och träd i den kalkrika trädgården kan ramslök (Allium ursinum) planteras. Den sprider sig lätt i lövrik och halvskuggig miljö och påminner om liljekonvalj i sin sirlighet. Ramslökens blommor kan ätas på våren, bladen på sommaren och löken på hösten.
Råbergs Ekorådgivning 