oktober 28, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Prydnadsväxter, Stadsodling · Tagged Allium porrum, allium ursinum, Artemisia dracunculus, Asparagus officinale, Basiskt, Bondbönan, Brassicaceae, Caragana arborescens, Corylus avellana, Corylus colurna, Corylus maxima, dragon, filberthassel, Hassel, Hårt vatten, högt pH, Juglans regia, kalkrikt, Kål, klumprotsjuka, kryddväxter, Lavandula angustifolia, lavendel, Mentha, mynta, oregano, Origanum vulgare, Purjolök, ramslök, salvia, sibiriska ärtbusken, Sparris, strandväxt, turkhassel, valnöten, Vicia faba
Förhoppningsvis har den kalkrika trädgården ett soligt hörn nära köksdörren. Om en sådan plats finns är den perfekt att viga åt kryddväxter. Rabatten anläggs med sandblandad jord för att vatten aldrig ska bli stående under vintern. Växter som kommer att trivas är
dragon (Artemisia dracunculus),
lavendel (Lavandula angustifolia),
oregano (Origanum vulgare),
mynta (Mentha ssp.) och
salvia (Salvia ssp.). De är perenna och klarar av att klippas ner ibland, men gå försiktigt fram och se till att lämna tillräckligt för att plantan ska kunna återhämta sig.
Även många grönsaksväxter trivs med att växa i jord som bildats från kalkrik berggrund.
Sparris (Asparagus officinale) är en flerårig strandväxt från början. Det är därför ganska logiskt att den trivs bäst på sandig jord med högt pH. Havsvatten är som regel svagt basiskt med god tillgång på karbonater. Sparris klarar även av havsvindar som ökar jordens innehåll av salt, NaCl. Eftersom plantorna bildar långa svajande plymer av sitt bladverk kan de må bra av att kupas lite som stöd. Det är viktigt att planera långsiktigt och ge plantorna de förutsättningar som de trivs bäst med eftersom plantorna då kan ge skörd i 30 år eller mer. Sparris är härdig i större delen av landet. Den är fantastiskt vacker som bakgrundsvegetation i en rabatt och dessutom i buketter. Låt den etablera sig väl under 3 år innan skörden börjar och sluta skörda efter midsommar så att plantan hinner återhämta sig inför nästa år.
Kålväxterna kommer ursprungligen från strandkål av familjen Brassicaceae. Trots förädlingen har de olika arterna och sorterna behållit mycket av sina härdiga egenskaper, vilket har gjort att den är populär hos större delen av jordens befolkning. Kål finns i många färger och former. Den kan vara flerårig, lila, vit, röd och svartaktig. Bara fantasin sätter gränser för hur den kan användas som prydnadsväxt. Många kålsorter klarar av flera minusgrader och snö vilket gör att den är lämplig att odla i hela landet. I Sverige har kålväxterna problem med klumprotsjuka, som är en svamp. Ett högt pH gör att svampsjukdomen inte är lika aggressiv och kålväxterna växer bra under dessa förhållanden. För att minska risken för att sjukdomen ska etablera sig kan det vara bra att vänta 7 år mellan varje gång som kålväxter odlas på samma mark. Det gör att sjukdomens vilsporer hinner svälta bort i bristen på en värd. När fleråriga kålsorter odlas är det ännu viktigare att odla i en jord med högt pH för att undvika att svampen får möjlighet att föröka upp sig.
Bondbönan (Vicia faba) är ettårig och ca 1 m hög. Bönorna kan planteras så fort temperaturen är runt 4-5 grader eftersom de tål lätt frost. Stoppa ner fröna på ca 5 cm djup så plockar inte fåglarna upp dem. Den behöver en näringsrik jord, gärna med en del lera, för att etablera sig ordentligt. Det är en fördel att förse plantorna med ett stöd. När du väljer stöd ska du tänka på att de inte har klängen att hålla sig fast med själva. Man kan även kupa plantorna för att ge dem stadga. De har vita oregelbundna blommor och baljor som kan bli flera decimeter långa. Kanske är det inte bara jag som förundras över deras frodighet och massiva bönskidor?
Purjolök (Allium porrum) trivs bäst på en solig plats med humusrik jord som har ett lite högre pH. Man sår den i brätten vid vårdagjämningen eller tidigare beroende på vart i landet man bor. När frostrisken är över planteras den ut. Purjolök har en lång kultiveringstid, vilket gör att dess silvergråa, yviga blad kan utgöra en vacker kontrast till något färggrant som tex lavendel.
För att rama in trädgården planteras vedartade växter som vind- och insyningsskydd. Bland nötbuskar finns en mängd som föredrar högt pH: Vanlig hassel (Corylus avellana), turkhassel (Corylus colurna), filberthassel (Corylus maxima). Den storfruktiga valnöten (Juglans regia) börjar bli allt vanligare i Sverige. De modernare sorterna har ofta fler valnötter i varje grenspets än de äldre sorterna, vilket ger betydligt större skörd.
En spännande växt som ger ätliga ärtor är den gulblommande sibiriska ärtbusken (Caragana arborescens). Den finns i många svenska trädgårdar redan nu, men inte många känner till dess rika, kulinariska värde. Trädet är härdigt, fixerar eget kväve från luften och klarar av en stor bredd i markens pH. Den är både vind- och salttolerant, vilket gör busken till en perfekt lähäck. Som undervegetation till buskar och träd i den kalkrika trädgården kan ramslök (Allium ursinum) planteras. Den sprider sig lätt i lövrik och halvskuggig miljö och påminner om liljekonvalj i sin sirlighet. Ramslökens blommor kan ätas på våren, bladen på sommaren och löken på hösten.
oktober 26, 2009 · Arkiverad under Aktuella föreläsningar, Ätliga växter, Klimatrelaterad, Stadsodling, Utbildning · Tagged bondens marknad, Carolyn Steel, Karin Jansson, local food, Matsuveränitet, mykorrhiza, Odlaren, Omställning Sverige, periurban odling, Rob Hopkins, Stadsodling, Tamzin Pinkerton, TEDtalks, Transition handbook, Transition towns
Varje dag serveras 30 millioner måltider i en stad med Londons storlek och innevånarantal. Vart kommer all mat i från? Arkitekten Carolyn Steel tar upp diskussionen om det dagliga miraklet som sker då stadens innevånare mättas och hon visar hur antika matrutter skapade den moderna världen. Se hennes presentation på TEDtalks.
Föredraget väcker många frågor..
Vad skulle kunna hota stadens leverans av mat? Det som ligger närmast är sabotage i någon form av krigsföring, men med tanke på Sveriges politiska positionering kan angreppet troligen inte förväntas anta en så stor skala att en stor del av matförsörjningen upphör abrupt. Ett troligare scenario är en successiv höjning av priset på drivmedel när den fossila oljan börjar fasas ut. Energi kommer fortsätta produceras även därefter, men den kommer att kosta mer. Det skulle naturligtvis få till följd att produktions- och transportkostnader för livsmedel skulle gå upp. För att minska matkostnaderna och säkra försörjningen kommer stadsodling troligen att vara mycket viktigt. Agronom och redaktör Karin Jansson skriver i tidningen Odlaren (nr 3, 2009) att hälften av all vår mat skulle kunna produceras på Sveriges trädgårdardsareal om vi åt veganskt. Rob Hopkins är inne på samma linje då han publicerade boken ”Transition handbook”, där han steg för steg går igenom processen för att förändra städerna inför ett oljeoberoende. Rob lyfter fram positiva synergieffekter av hållbara städer som berör både social och fysisk hälsa. Boken har redan nu inspirerat 40 engelska städer att bli ”transition towns”. I Sverige heter rörelsen ”Omställning Sverige” och är ständigt växande. Rob har tillsammans med Tamzin Pinkerton i dagarna (oktober, 2009) publicerat ännu en bok, ”Local Food: How to Make it Happen in Your Community”, som bygger på deras erfarenheter från att ha jobbat med städer i förändring. Boken ger stöd att utveckla stadsodling, stadsstödd periurban odling, bondens marknad och skolprojekt. Är du också intresserad av att lära dig mer om hur du kan odla din egen mat? Hör av dig till Omställning Sverige eller Mykorrhiza så lär vi av varandra.
oktober 19, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Prydnadsväxter, Stadsodling · Tagged Chufa, Cyperus esculentus, Frostkänslig, Halvgräs, Horchata, Jordmandel, Mandelmjölk, Recept
Jordmandel (Cyperus esculentus) är ett vackert halvgräs som borde odlas i varje trädgård med sandjord. Blommorna är diskret gula med en spretig form och stjälkarna samt bladen blir ca 50 cm höga. Om man etablerar den runt något mer högväxande som jordärtskocka eller kronärtskocka bildar de en vacker helhet tillsammans. Nyttoväxter fungerar ofta alldeles utmärkt som prydnadsväxter om man experimenterar lite med utformningen av odlingsbädden och vågar skapa kontraster. Jordmandel är känslig för frost och behöver grävas upp för vinterförvaring tills mandlarna kan planteras ut igen runt april-maj. Det bästa är om den odlas i sådan omfattning att det går att göra Valencisk mandelmjök på den.
Horchata de chufa (Jordmandelmjölk)
100 g jordmandel
100 g socker
0,5 L vatten
1 cm kanelstängel
Tvätta mandlarna efter skörd och byt vattnet flera gånger tills det blir transparent. Lägg dem i blöt under 12-14 timmar. Tvätta dem igen tills vattnet är transparent. Krama ur dem. Lägg mandlarna i en matberedare eller använd mortel. Tillsätt lite vatten i taget för att undvika att dess olja fäller ut när de krossas. Tillsätt allt vatten när allt har finfördelas och lägg i lite av en kanelstängel. Låt stå i kyla under några timmar. Rör ner sockret tills det löst upp sig. Sila genom en metallsil och därefter läggs ett tyg i silen som vätskan får rinna genom. Förvaras i kylen och serveras kall. Fantastiskt gott!
(Uppdaterad 2010-01-18)
oktober 15, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Klimatrelaterad, Nyttoinsekter, Utbildning · Tagged Agro ecosystems, Agroecosystems, artskydd, biologisk mångfald, biotop, centrum för biologisk mångfald, förädling, gener, inneboende resistans, Klimatförändring, lantsorter, mångfald, motståndskraftig, Odlingsförutsättningar, resistans
Med mitt fokus på produktion av ätliga växter så är svaret att biologisk mångfald är grunden för vår matproduktion. Det är den stora variationen i växternas gener som gjort det möjligt att genom selektion förädla fram ökad avkastning, förbättra sjukdoms- och insektsresistens samt gjort grödorna smakligare. Tyvärr utarmas jordbruket genom att producenten, handeln och många konsumenter vill ha likformighet världen över.
Exempel på viktig biodiversitet inom ett och samma släkte
Problem uppstår till exempel när klimatet förändras. Vintrarna blir troligen varmare och fuktigare medan somrarna blir torrare med högre temperaturer. Oväder med blåst och skyfall förväntas bli vanligare vilket utsätter grödorna för stor stress. Sjukdomar och skadeinsektspopulationer kommer att ändras och troligen kommer våra odlade grödor behöva en helt annan inneboende resistens. Läs mer i sammanställningen om förväntade klimatförändringar och förslag på vad som kan stabilisera odlingsförutsättningarna i arbetet ”Agro ecosystems in a changing climate”. Om inte grödorna kommer att kunna anpassas till klimatförändringarna kommer inte vi heller klara det.
1994 bildades Centrum för biologisk mångfald i Sverige. Ungefär 500 arter av djur och växter är akut hotade i Sverige. Flera av arterna lever i biotoper som tidigare varit vanliga, men som nu blivit alltmer sällsynta. Att bevara den biologiska mångfalden innebär inte bara artskydd, utan även att värna om den genetiska mångfalden inom arterna. För att klara detta krävs hög diversitet av biotoper och att man bevarar naturliga processer mellan organismerna och deras miljö.
oktober 2, 2009 · Arkiverad under Ätliga växter, Inomhusodling, Stadsodling · Tagged Basella alba, Basella rubra, Beta vulgaris, Bladgrönsak, Flerårig, Fleråriga bladgrönsaker, Hablitzia thamnoides), Inomhusodling, Kaukasisk rankspenat, malabarspenat, Mangold, nyzeeländsk spenat, perenn, rankspenat, Tetragonia tetragonioides, tvåårig
Det finns många fleråriga växter vars blad är både goda och näringsrika. Många av dem har en god resistans mot vanliga sjukdomar och de är inte så populära bland skadedjuren. Om de kommer igång att växa ordentligt under vår och försommar utvecklas rotsystemet väl och de behöver i allmänhet inte vattnas på friland. Det är viktigt att förse plantorna med näringsrik jord varje år, gärna kompost. Om de äldre bladen börjar tappa färgen är det dags att tillsätta snabbverkande nässel-, kompost- eller guldvatten. Ofta beror det helt enkelt på att de växer så snabbt att några av de näringsämnen som växten behöver mest av tar slut i jorden som rötterna har tillgång till. Plantorna kan gärna täckas med löv eller halm om de växer på friland, vilket förbättrar övervintring och jordens mikroliv.
Min favorit bland de fleråriga bladgrönsakerna är nog mangold (Beta vulgaris). Den är inte bara smaklig efter tillagning, utan finns i så många former och färger att den passar i varje rabatt. Det finns ljus- och mörkgröna, stor- och småbladiga, lång- och kortskaftade, släta och krusiga. Dessutom kan stjälken vara tydligt röd, gul eller vit. Genom att försiktigt bryta av bladstjälken skadas inte plantan vid skörd och en planta kan på det viset fortsätta ge en mycket riklig skörd under hela sommaren. Plantan övervintrar bra i stora delar av landets om den har hunnit etablera sig väl över sommaren. Det finns möjlighet att sätta den i en kruka i ett svalt och ljust uterum om man bor längre norrut eller i inlandet. Under det andra året sätter mangold frö och det är ett bra tillfälle att samla in så mycket som möjligt för att byta med vänner. Läs mer på SvD.
En annan av mina storfavoriter är nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonioides). Den är lägre än mangold och bladen sitter på stjälken snarare än som en rosett. Jag skördar den genom att skära av topparna, men lämnar alltid minst två blad på stjälken. Det gör att plantan får ett eller två nya skott. Plantan går bra att fortsätta äta av trots att den framåt sensommaren sätter frö i varje bladveck utom längst ut mot grenspetsen. Stjälken blir lite fibrigare när plantan blir äldre, men bladen behåller sin vigör. Jag gillar att blanda ut den i sallad, men de flesta föredrar att äta den uppvärmd på samma sätt som de äter spenat. Den växer fantastiskt bra i balkonglåda, men är troligen inte tillräckligt härdig för att övervintra utomhus längre upp i landet.
Malabarspenat
Om odlingsutrymmet är begränsat kanske Kaukasisk rankspenat (Hablitzia thamnoides) eller malabarspenat (Basella alba, B.rubra) passar bättre att odla som bladgrönsak. Rankspenat är väl anpassad till det nordiska klimatet och börjar utveckla sina blad tidigt på våren då de är som godast. Den växer gärna i sol längs ett nät eller i en buske. Jag odlar den i en kruka med en bambupinne som stöd, tillsammans med lavendel. Malabarspenat kommer från Afrikas tropiker och sydöstra Asien. Det gör att den måste odlas inomhus för att bli flerårig. Fäst ett snöre från fönstrets topp och snurra änden kring plantan och jag är säker på att det inte dröjer många veckor tills den når taket. Hela plantan är ätlig och när toppen blir avskuren utvecklas nya rankor från bladvecken. Den ger massor av frön som är lätta att ta till vara på och har hög grobarhet. Fröna från båda lianerna tar lite tid på sig att gro så glöm inte vattna även om det ser ut som att inget kommer hända i såjorden.
Råbergs Ekorådgivning 